1. Se, nu faller vita flingor över kall och frusen jord,
med små mjuka lätta flingor, som rökelse vid altarbord.

2. Svala täcket över jorden döljer allt en liten stund.
Men är flyktig såsom orden vi använder utan grund.

3. Än en gång vi väntar tåligt på en vår med fågelsång.
Ofta talar vi symboliskt. Ljuset nämnes gång på gång.

4. Stilla, stilla vill vi vänta, lysa som ett återsken.
Flitigt sträva och inpränta Ljusets stora fenomen.

5. Vi, som bor på denna jorden fylld av sjukdom och av död,
Längtar efter återstoden: Ljus och liv i överflöd.