1. Du lät dina händer blöda.
Du låter din nåd flöda
för att jag ska kunna se
vad Gud har att ge
av kraft till den man och kvinna
som låter Hans vilja vinna
och uppfattar Hans röst,
trots ångesten i sitt bröst.

Då gällde det Livet,
det eviga Livet
i vågskålen vägde
då mörkret fick makten!
Då ljuset höll andan,
Du kämpade ensam
tills tron bar igenom
och Livet var vunnet!

2. Du bad för de vilsna fåren,
Du lät dem förvärra såren.
De fick håna och gå på,
i grymhet så rå!
Din smärta kan ingen ana,
då Du måste vägen bana
för mänskor utan hopp
du gav ande, själ och kropp!

Då gällde det Livet,
det eviga Livet
i vågskålen vägde
då mörkret fick makten!
Då ljuset höll andan,
Du kämpade ensam
tills tron bar igenom
och Livet var vunnet!