Aftonfrid
Text: Stina Eklund Pettersson
Växjö, April 1934
Uti kvällens tid, stilla aftonfrid nu i skymning skön sig sänker. Aftonvind så sval i naturens sal mig sin milda smekning skänker. Dagen nu sig lagt till ro i stilla kväll och jag ser på himlens höga mörkblå päll nattens stjärna klar, tindra underbar, lyser över land och vatten. Vårlig aftonvind, doft av björk och lind blandas i den stilla natten. Månen blickar ner, vänligt mot mig ler, glittrar skönt i insjöns vatten. Stämningen mig sluter i sin famn så skön. All naturen viskar tyst sin aftonbön. Stilla aftonfrid, nalkas mig så blid, för min själ i ljuva drömmar. Tanken ilar fort mot den sälla ort, dit Guds folk en gång skall föras. Uti frid och ljus i vår Faders hus, där ej friden mer kan störas. Efter livets strid min själ så glad och nöjd, uti evig frid får njuta himlens fröjd. Blott min längtan här till Guds rike bär i de ljusa sälla höjder.